Så jag var på Willys i helgen då. Fick en citrusfrukt av mitt givmilda shoppingsällskap (mor). Frukten var stor och grön. Som en baotalime. Dock verkade densiteten i jämförelse med lime vara påtagligt lägre då vikten var påfallande låg i förhållande till dess storlek. Hur som. Greit tänkte jag, en ny cool frukt att smaka. Och jag tror jag hade kunnat tycka att det var en halvokej upplevelse om jag inte hade googlat innan och fått reda på att frukten skulle vara ”mild och söt, släkt med grapefrukt men utan den karakteristiska bitterheten”. Finemang, det här kan bli min nya bästis. Aa, fast så blev det inte. För den var visst bitter. Jättebitter faktiskt.

Slutbetyg: Mögel!

Fast nu slog det mig att den antagligen bara var omogen. Hur vet man sånt? Jo, såhär: Den var bitter.

Tyvärr kastade jag den så fort att jag aldrig själv hann fotodokumentera objektet. Fruktansvärt oprofessionellt.

PS. Britta säger att sweeite och pomelo typ är samma sak.

Makalöst banandoftande små kuber täckta i choklad som till färgen är mörk.

Tänderna glider med perfekt motstånd genom den saftiga kakan som exploderar i en intensiv bananupplevelse för munhålan. Saftigt, fylligt, perfekt konsistens. En hint av smulning som graciöst smälter bort vid kontakt med saliv.

Nackdelen är storleken och det beroende den framkallar så fort den vidrört din tunga.

En liten banansmakande del av himmelriket.

Nyckelord: saftig, banan-orgie, beroendeframkallande

Slutbetyg: Rent skärt strålande bananguld! (©©©©©)

En lätt-akademisk bok om just Sveriges HBT-historia. Allt från dubbel hor till könsöverskridning och samkönade äktenskap, du vet allt det där mysiga som inte riktigt passar in.

Boken är uppdelad i en kronologisk inordning och börjar med lite bakgrundshistoria om de fascinerande Grekerna och går sedan igenom vår historia fram tills idag. Ingenting är särskilt djupgående utan det skimmar mest på ytan av en rad olika människors livsöden som bröt mot den accepterade normen.

Boken har fått sitt namn efter den djupt kristna svenske filosofen Pontus Wikner som beskrev sin åtrå av men och i hans (efter hans barns död publicerade) dagbok beskrev sig själv just som en ”undantagsmänniska”.

Även om de ”vanliga” människornas liv och leverne är intressant så måste jag nog säga att de kända historiska svenskarnas böjningar underhåller mig mera. De tassar kring Gustav Vasas möjliga förtjusning i män, nämner Drottning Kristinas klart könsöverskridande liv, underhåller med historier om det glada dagar i Gustav IIIs hov och diskuterar Selma Lagerlöfs lesbiskhet. Det är underhållande, mycket underhållande. Vi har ju alla lärt oss om deras liv i skolan, men en fick ju liksom inte lära sig detta. Selma Lagerlöf var en gammal gumma som skrev om en pojke på en gås, våra lärare hoppade över det faktum att hon var en utövare av tribadism. (Rolig anekdot, vårt Kristna konfirmationsläger tog med oss på en rundtur på Selma Lagerlöfs gamla gård.)

Vad gör mig fundersam är dock språket. Trots att detta är en bok som ska lyfta fram alla de udda i vår svenska historia så känns det nästan som boken lyfter fram det och påpekar det udda. Jag förstår mig inte riktigt på, och det känns nästan en smula homofobiskt/norm etabliserande i sig själv. Jag har inga faktiska exempel, utan det är bara en känsla jag fick. Kanske var det pågrund av fullmånen. Jag kan samtidigt inte sluta undra och känna mig en smula tveksam till den historiska riktigheten i vissa delar av bokens innehåll, referensering är tunn. Ändock underhöll den mig, och jag skulle nog faktiskt kunna vara så cheeky att jag använde den som en akademisk referens jag själv.

Nyckelord: hor, tveksam, tribader & sodomiter

Slutbetyg: Guld-skimmrande (©©©OO)

(ps. från denna dag vidare skall jag återbetala all eventuell skuld till Mousse i enbart 20-lappar ds.)

Kostnad: 19:90 SEK på Willys
Volym: ?

Nej men alltså hallå och kom igen, det här var ju inget bra köp! Först var jag så gott som övertygad om att det var värt de nästan tjugo kronorna som jag var tvungen att punga ut med för att få gå hem med denna lilakantade snygging till burk. Så jag ska säga dig att det var med stor förväntan jag öppnade burken idag.

Jag hade tillrett en makalös couscoussallad och tänkte att oljeauberginerna skulle passa utmärkt som tillbehör. Det gjorde de inte.

Jag känner mig besviken. Jag känner mig så väldigt besviken.

Såhär såg den ut inuti:

Alien: Resurrection! Man kan urskilja auberginformen på vissa bitar, men så fort man berör dem så faller de isär likt regnmoln. Och oljan! Oljan är överallt. Och tomaterna! Tomaternas existensrätt är ifrågasättbar.

På plussidan: Smaken är inte helt i uteochcyklarnivå. Men vad är en touch av rätt smak när konsistensen får mig att kvälja?

Nyckelord: överkokt, dyr, Paris-touch

Slutbetyg: Mögel (©©OOO)

(Men låt mig återkomma ifall jag hittar på något livsomvälvande att göra med resterna som jag för tillfället förvarar i en plastburk i kylen.)

Uppdatering: Jag tillagade en makalös linsgryta idag. Ja, historien slutar inte där. När jag hade fixat till grytan precis som jag ville ha den, så tog jag fram Restburken ur kylen. Jag stod ett tag med burken i handen och tänkte över min situation och min historia med förstörda maträtter. Sedan hällde jag ut innehållet över den nykokta grytan. Bam-bam-bam-baaaam. Det blev skitbra.

Den är fortfarande mögel i originalform, men finfördelad i en gryta är den en intressant smak- och mustighetsförhöjare.

Kostnad: 19:50-22:50 SEK
Volym: 500 ml
Detalj: Kravmärkt! Laktosfri.

Min mage har reagerat negativt på yoghurtprodukter den senaste tiden. Tråkigt. Jag tycker, likt alla fransmän och de allmänt svampinfekterade att yoghurt, det är så mycket mer än sur mjölk. Det är kalcium, det är fett, det är bakterier (just detta vet dock inte fransmännen). Yoghurt är smak, det är klass, det är hälsa. Men magen sa nej. Jag testade att boxas på den. Detta krävde för mycket fysisk aktivitet för min smak, plus att jag nu sedan flera veckor känner smärta någonstans i mellangärdet när jag hostar eller skrattar.

Så istället började jag botanisera lite bland yoghurtsubstituten. Jag fann Yofu. Det är totalvegetabilisk soyasmet med yoghurtsmak och yoghurtkonsistens. Kostar ungefär dubbelt så mycket som mjölkyoghurt och kräver en hel massa omrörning innan det ser ut som yoghurt. Gråbeigeaktig massa som verkar koagulera lite lättare än yoghurt. Något lurt är det med konsistensen. Tät. Men shit, det smakar så rätt! Surhetsgrad i nivå med Arlas milda yoghurt i tetra. Och nu till det allra mest imponerande: Någon smart och marknadskänslig jävel har tillsatt både syrakultur och rikligt med vänlig bakterieflora (hur vänliga är de EGENTLIGEN?) så jag får äta underbart, superbakteriellt guck med valfritt tillbehör. Müsli, russin, banan! Till och med fetthalten är den som jag yoghurtmässigt förväntar mig (2.7%). Alla vet att ingen blir mätt på lättfätt. Ja, och så kände jag mig på topp en dag och slängde några skedar Yofu tillsammans med falafel och tacosås i ett pitabröd. Hejhallå, vad lyckat! Idag hamnade den i en äggröra och betedde sig fortsatt förnämligt för ett substitut. Imorgon skall den med blod blandas. Allt för vänskapen!

Nyckelord: dyr, ödmjuk, ofarlig

Slutbetyg: Guld! (©©©©O)

]]> http://recenseramera.wordpress.com/2008/10/13/alprosoya-yofu-naturell/feed/ 0 moussecue alprosoyayofu http://recenseramera.wordpress.com/2008/10/13/robby-ehrmanns-minidesserter/ http://recenseramera.wordpress.com/2008/10/13/robby-ehrmanns-minidesserter/#comments Mon, 13 Oct 2008 18:50:04 +0000 thejollyape http://recenseramera.wordpress.com/?p=23 ]]> 10 kronor på Willys

Yoghurtliknande produkt i tre smaker i visuellt glatt (om än något billig) förpackning.

Aprikos

Svag färg och doft av konstgjord aprikos. Stark eftersmack av mejeriprodukt. Mycket söt, alldeles för söt.

Banan

Svagt gul med en banansmakande penicillin doft. Riktigt, riktigt obehaglig. Smak som framkallar lätta kväljningar och barndomsminnen av tårar och öroninflammation.

Jordgubbe

Härligt rosa färg. Gelatingodisjordgubbsdoft. Sött, svag artificella jordgubbsma(c)k. Påminner om godisbiten ”dröm” på en dålig dag.

Gemensamt

Grynig, måste omröras innan konsumtion. Tjock konsistens. Fettig efterkänsla på läppar och i gom.

Slutbetyg: Mögel.

More to come in a not too distant future.

In the meanwhile check out; http://theoddballs.blogspot.com/